Käraste Kisel,

jag kisar
men ser dig ej


blott dina skimrande stenar
visar var stigen till sagan går

genom spegelskärvor
som jag vill kela med

i tjusigaste kemi
du sitter inbunden i

dina lerkärl som vi en gång i tiden
kissade i

dessa datorkretsar jag skulle kyssa
men inte visste hur man gör

Tji fick jag
ty till hälften är du heavy metal
och andra halvan känns skörare
kan jag bara gissa
varken is eller diesel



inom science fiction
är du ofta en källa till liv

just för att du är så lik
Kol i sina levande föreningar

skulle lätt kunnat uppnå dess organiska orgasmer
om du inte redan haft
så lösaktiga bindningar

kippar du
knappast efter andan

ty Syre sitter insytt
i dina kedjor
lyckas ej kila ut i blanka luften
eller in igen
för den varelse som skulle ha utandats
kiseldioxid
hade kanske spytt
sandklimpar
minst var kvarts minut


så kyss mig och kittla mig,
skönaste Kisel
innan vi blir kitt och gnejs och
tandagnissel