Ljuset i grottan var mitt eget. Det var faktiskt mörkt innan jag kom dit.
Det kan vara svårt att förstå att man inte behöver ögon för att se sanningen -lika svårt som att urskilja skrovligheten av gamla minnen och brustna löften...av en vägg som aldrig funnits annat än i fantasin av minnen. För ett minne är ingen verklighet i sig. Det är aldrig försent att förstå sitt eget ljus. Det är bara bra om man kan göra det medan man har en stund kvar att kunna belysa rummet för de stumma,döva och de blinda...