nu darrar min underläpp
så till vida jag mäktar bära

nu bankar Carons eka när
jag flämtar andetagen strida

lyss en ton i entitetens dike
står stilla väntar vid min sida

mörkret följer mig hädan
gången liknöjd eftersläpar

kantstött själatrasa passerar
relingshävden kroppslös sliter

”Säg färjeman sänker du ner mig i djupet?”
”Är nu min sista stund kommen?”

inga svar kylan sveper
min lekamen ingen frid

”Säg är det långt till närmsta strand?
”Kommer vi fram innan natten faller?”

nu är allt så fruktansvärt stilla
öga pulserar matt av lust att leva

”Säg är det stiltje även i nästa by?”
”När slår vi ut alla vita segel?”

bidarmäster inga nycklar ger
min röst fastlåst i mitt bröst

Säg hjälper du mig andas?
mina andetag är för tunga

långsamma åror nu
eka
gunga