förut fanns livet
genom drömmar och vägskäl

förut fanns hjärtslag
som bara gav liv

med askgråa förnimmelser
och purpurlila snårigheter

råttfärgad himmel
runt regnbågsliknande prismor som dansar ut ur atmosfären

kargt är landskapet som fyller ut rodnaden
skammen är en naturlag
fråntagen den rätt som skapad
av små skyldigheter

vi är blommor av ett igår
tvinnade av ljusskygga leenden
och trogna tankar

vi är ensamheten i kaoset
som ser ett allt av små och obetydliga ting

trånad är den blick som talar det språk som vitheten förstår

vi är Universum vid strandpromenaden och vi skapar överlevnad åt vissna oskulder

kom
res iväg mot det nya!

av ynnest är vi!

finn mitt hjärta bland träskmarker
och se hur fångad min totala frusenhet är

men så fri i ljuset
så öm i beröringen

att alla stjärnor lyser upp det eviga mörker

som alltid skymmer