Dagen innan julafton åkte jag och min pappa in till stan med barnen. De skulle på det traditionella julfikat på sin mormors jobb, Brinken. Jag tog vara på chansen att shoppa lite kläder (när jag för en gångs skull inte hade två små shoppinghatare med mig) och tvingade med pappa som följeslagare. Som förstått så tröttnade gubben på att kryssa runt i affärerna, han lät faktiskt lite som mina barn... "jag svettas.. det är så trångt.. jag är törstig.. är du inte klaaaaar snart..???" Det var inte någon större förlust att han till slut gick tillbaka till Brinken och väntade utanför parkeringsvakternas lilla kobås. Han gjorde ändå ingen nytta!

Så var det mysiga fikat (och den barnfria shoppingen) över, mormor ringde och sa att jag hade två barn att kvittera ut i socialkontorets reception. Så jag begav mig tillbaka för att hämta de små kakmonstren, något spänd över vad jag skulle få höra att de ställt till med. Mycket riktigt, den lilla talibanen hade under ett misslyckat terroristattackförsök bränt sig på en tändsticka. Han planerade väl att bränna upp migrationsverkets kontorsflygel.. Blir mer och mer övertygad om att han är en bortbyting, chippad och programmerad att förstöra strategiska mål såsom kontor och microvågsugnar...

Under tiden sitter då min far nere på bottenplan. Han är ungefär 180 cm lång, storväxt, har glasögon och mustasch. Ser väl egentligen ut som alla andra svenska människor, trots visst samepåbrå. :) Fram stiger en av min mors kollegor och frågar sävligt: "Är det du som är Abdullah?" Det något förbryllade uttrycket i hans ansikte kännetecknas av en gapande mun, två stirrande ögon och rynkad panna. Han tar sats för att säga att hon tagit fel men förekoms av en man på nästa bänk. Han viftar med hela kroppen, skriker till alla som både vill och inte vill höra: "Dett är jaaak, dett är jaaak.. Jaaaaaak är Appdolllah.."

Tänk, pappa kanske gick miste om en utvisning när han nu inte var Abdullah.. Kanske hade han fått en liten resa till ett varmare land? Om inte den rätta mannen hade befunnit sig på bänken bredvid kanske han inte kunnat förklara att det var fel man, då kanske polisen satt handfängsel på honom och han fått fira jul på flyktingförläggningen i Jörn.. Nu var det inte så spännande, det hela slutade med en bussrekvisition till en mindre ort utanför staden. Men det hade kunnat hända vad som helst, vi lever ju trots allt i ett stressat samhälle där myndigheterna ofta inte tar sig tid att lyssna.

Hela julaftonen och juldagen har snön fallit i kopiösa mängder, men vår Abdullah hävdar att det bara är sand. Han påstår att det är meningslöst att skotta sand då den bara yr tillbaka.. Det är en smart man det där, gissa vem som har fått skotta? Just det, hans dotter, som han dessutom har föreslagit bortgifte med en granne som har mycket pengar. Det är bara det att grannen är 77 och föga tilldragande. Den här förväxlingen har antagligen stigit vår Abdullah åt huvudet eller så är det bara ett tecken på begynnande alzheimers. Han kanske på fullaste allvar TROR att han ÄR Abdullah...? Det var mycket bättre när han var lappgubbe, då satt han på sin höjd igång en och annan jojk när andan föll på.