Allt är utvecklat, när nåt snille avvecklat invecklingen,
det är alltid svårt i 1:a klass ,men löper lite allteftersom
i efterhand så där trevande, ifall lärdomen med erfaren-
heten utstuderas inom den gryende personligheten hos
ett barn som är vuxet i sin linda, samt invid de vulkaner
till modersbröst som kommer till tröst för populationens
fortbestånd att utveckla de enorma gener till livets from-
ma, och utvecklingen utvecklas genom att stormakterna
avvecklar det nya avvecklingsprogrammet, därav att av-
vecklingen fortskrider i förvecklingar av opålitlighet part-
erna emellan, så medan utvecklingen går framåt består
invecklingen parterna emellan,där människans utveckling
är intet och ogjord,obäddad,en gödselhög, en soptipp, en
kökkenmödding, en kvarlåtenskap till barnen i en lump-
samling av allsköns bråte av schizofrena paranoida psyko-
tiska knutar av genmanipulativa kromosonkorsningar
som det inte går att klämma ut så mycket mer av världen
,jord- en och det mänskliga livet än att med fantasiens
makt och inspiration perversera det när allting går i repris-
er, omtagningar, kopior och repetitioner i det att intet
nytt händer och vad återstår mer efter en regnskogsmass-
aker samt att allt njutbart förbjudits och skambelagts av
uråldriga vidskepelser ? medan människorna sysselsätter
sig med att för- göra varann finns en annan värre terror-
ism som människan förtjänar : NATURKATASTROFER !
=Följden av ett onaturligt leverne. Geriatrikens horme
som den fylogena anabolismens fundamentalitet av
makrobiotisk strävan, när den undermedvetna vetskapen
medger alternativ till utvecklingen trots att ingen äger det
modet för det skulle innebära ett erkännande av att all
mänsklig genes hitintills är en dysplasi,därav kretsloppets
urartning av metamorfoser vars arvshygieniska genes ut-
gör en grundläggande sammansmältning från en kultur till
en annan av homo sapiens gener, däri det råder i var cell
det kraft- fält som endast egna jaget och dess förnimm-
elser verkar,genom den utveckling släktet tidigare genom-
lidit och som enhetligt bestämmande faktor vars livskraft
alstrar en fullkomnad genes vilken urartar sig i och genom
sig själv i dess destruktivitet, därav dysplasins genes
synes av naturliga skäl vara slumpartad och saknar anti-
oxin. Ifall man däremot blandar alla rasers gener med var-
andra så utrotas ju raserna efter en tid och därmed rassis-
men,för råder inte bot att hejda ett sjukligt virus i en gen-
bank bör det väl till artens välgång vara legalt legitimt ut-
rota densamma i det att den friskare genen vinner medan
mutanter,kloner och provrörsfoster i en artificciell strävan
söker uppnå den felfria genarten är ju att fjärma sig ifrån
det naturliga, vilket resulterar i att det uppstår en etter
värre dysplasi,för de enda dugliga under detta solsystem
är de naturliga bortom ont och gott.
Sten Wiking