Och det blev frukttid och jultid och snötid. Ägglossningen hamnade på efterkälke då islossning satte igång. Kung Bore hade skickat sin lilla flicka upp till Norden för att dränka jorden i vitt, fluffigt, lummigt, gnistrande, isande, hårt och kallt.
Och så skedde det.
Braket på taket i svarta vinternatten kunde ha väckt döda. Damen hade inte fått en blund i ögat för skräcken över vad naturen ställde till med. Konjaksmuggen skälvde i den gamlas hand. Doften från den ädla drycken bjöd på lisa och den varma vätskan bjöd på hopp.

De Store och de Vise i staten hade högljutt proklamerat:

Alle man på tak,
snömassorna ner på flak!

Och så skedde det.

Mangrant gick gubbe och gumma
ur husen
upp på taken
för att skotta ner saken.

En i sänder damp de ner.
Den ena med hjärnan skakad,
den andra med brott i ben i arm,
den tredje med nacken vrickad.

Äggatantans hus dignade under is och snö. Skälvningar från takbjälkar fortplantade sig i fågelbenen och den morska kvinnan dallrade likt flingorna i vinden.

Det gällde att välja.
Jordskalv eller snöskälvan.
I bländvita fjunsärken, spetsnegligén från Anno dazumal tog hon sig upp på taknocken för att kolla läget.

Och då hände det.

Ismassorna hade fått det de behövde för att släppa takteglen. Den stolta fågelen hann inte säga ett kvak en gång då hon låg under snömassorna med näbben tryckt mot tjälen i marken och med kommande vårens blåsippsknoppar i näsan.

Hon hade två val. Att gräva upp sig ur årtusendets snödriva eller att hoppas på det bästa och stanna kvar i väntan på våren då sipporna blommar. Tyngden av massorna sjöng i det arma lilla huvet. Hon slöt ögonen och lät naturen ta ut sitt.

Huset rätade på sig. Drog en suck av lättnad och försjönk i en välförtjänt vintersömn. Allt låg i ide. Och kölden gick och regnet kom och vårmånaden fick i andanom sin sång.

De möttes på byavägen gubbarna Svensson och Finnsson.

Såg du vad jag såg?
Jo, det blåa perkeleskenet i natten på hönspullans skorsten.
Ja tur för oss att hon sattes på Blåkulla, hon som orsakade vinterfanskapet. Hååhååå! Vi får åter vår på vår gård.