Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  ....


Mitt altare



Framtiden, bryggan till döden
vad vet jag
om dess höjd och bredd
händer famlar i försvar
värjer sig mot ödet.

dödens vindpust
ger mognad
ett varande i sig.

jag bejakar ingen Gud
mitt altare är
de fria vidderna
skogarna och regnet.

tillber kärlekens ljus
en känsla inristad med eld
den anas
när framtidens skugga
blir ett hot.



© Karin Dahlin




Fri vers av Karin D
Läst 526 gånger
Publicerad 2006-01-18 19:19

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Kristina Wallbing
Altaret - som en symbol för Något Större! Jag fastnar för din dikt och tänker att oavsett om vi föreställer oss Gud eller Något eller ett "Altare" så får "de fria vidderna
skogarna och regnet." symbolisera subjektet för människans Stora Längtan! Det som finns runt omkring oss, nära och påtagligt, skog och regn, det vi alla vet något om, får vara en bild för det vi saknar inom oss alla. Det tycker jag är vackert.
2008-07-19

Karin Rosberg
Gud så vacker! Särskilt; tillber kärlekens ljus.....sista meningarna +
dödens vindpust......; en tyngd i de orden.
2006-01-21

Rachel Roth
trösterik och vacker
tycker särskilt om

"dödens vindpust
ger mognad
ett varande i sig".
2006-01-18





  < Nästa text
< Föregående

Författarens senast böcker
En människas undran
* se alla