Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

arie


71 år Male icon från Stockholm


Böcker

vit

« Poeter.se alla böcker | « arie alla böcker | « Tillbaka till bokomslaget


  i minnet – ett Du som spår i glödande aska


it fades, fades and fades


i askan av dina ord
nio vita sargade ark
märkliga saker var, fallande
mister sitt språk
skriver mina steg
i askan av ditt namn
led mig till min åtrå







copyright © Ari Eskelinen 2006





Fri vers av arie
Läst 1596 gånger
Utvald text Utvald text
Publicerad 2006-01-20 21:06

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  Trast
Ja vad säger man. Fulländad dikt.
2008-01-11

"Silver" VIP
Det här sättet att skriva är något nytt för mig att ta del av. Här passar det verkligen att det inte är några synliga mellanrum mellan raderna. Det finns där ändå, det som står skrivet i det outsagda.

I min tolkning blir denna kvarlämnade aska central för diktjaget, leder det mot något högst väsentligt, en gnista.
2007-12-16

  ej medlem längre
hmm även om jag inte gillar att utropa "är det såhär man skriver poesi" så är det ända jag får fram just "är det såhär man skriver poesi"

jag undrar förresten, som en intervjufråga till poeten, om poeten arie har en jobbig inre kritiker som de flesta andra skrivare på denna sida eller är dikten mer eller mindre självklar hela tiden?
2006-02-01

_Mian_
Någonting finns alltid kvar...
det uppbrända som ger aska, som också ger näring till något nytt spirande, oanat..
Så skör och samtidigt så stark...finner inga stora komenteringsord
då dikten så väl talar i sin vackra egenart.
2006-01-30

himlens hemlighet VIP
mycket vackert och svidande, bedjande...det som har brunnit...som glöder...som kanske svalnar...men aldrig försvinner helt...eller stiger upp ur askan igen...vad vet jag...du skriver fantastiskt stark och ändå stramt...det kryper in innanför huden...jag har läst lite av de andra du har skrivit också men vill ta mig lite tid i lugn och ro...så jag återkommer om jag får...tack för läsningen! :)
2006-01-27

mariann
Och jag läser i glöden av dina ord.
Det är vackert och griper tag.
Försvinnande, men ändå löften om
en fortsättning av att leva.
2006-01-22

Myself
kraftfullheten i dina ord berör och tränger sig på,låt mig aldrig stängas av,bara fortsätt.
2006-01-21

arie
tack Aliena för din kommentar...
och jag är benägen att hålla med dig...

nothing fades - there is always something which remains/

askan kan fortfarande vara glödande, men den kan också ha falnat helt...men ändå det faktum att elden bränner inte upp allt, den lämnar alltid aska efter sig!
2006-01-21

  ej medlem längre
ja, Cathy och MadinSane har redan skrivit det som dök upp i mina tankar när jag läste detta...
Fast min personliga erfarenhet är - Nothing fades. Ever.
2006-01-21

Roger VIP
Här finns ingen osäkerhet, bara styrka, en bön. Starkt och vackert Ari!
2006-01-21

Åsa Gustavsson VIP
... led mig...
Ett torrt rop på hjälp
när orden brunnit upp

En stark bild.
2006-01-21

Karin Rosberg
Arie! Inga kommentarer, men än en gång! så starkt att din text genomtränger mig....denna gång som små spjut!!
2006-01-21

madinsane
det allra skönaste är, ari, att jag varje gång jag läser en text av dig, hör jag din röst i huvudet.. en mäktig poets starka stämma.
2006-01-21

Per Rydberg
Du skriver med knapphetens
styrka och avskalade känsla
så växer glöden ur texten
när jag läser!!!
2006-01-21

nicklas ekström
nu har jag äntligen kommit på ... vem kargheten i dina ord ... det vita mellanrummet mellan andetagen ... pausernas återhållna explosioner ... ordens utbrunna skönhet ...
påminner mig om ...
2006-01-20





  < Nästa text
< Föregående

Författarens senast böcker
kropp
vit
* se alla