Jag vill säga det här....jag ordinerades att äta litium.
Det var faktiskt ganska så coolt..att bli så cool,
känslokall, jag reagerade inte hur det än var omkring mig...
jag blev rädd först när jag märkte att jag inte hade känsel
i huden på vänster sida ,,,inte på tänderna heller,,,
behövde ingen bedövning,,,kände inget ,
plus att jag fick jobbigare och jobbigare med hjärtrubbningar,
och kissade blågrönt kiss... då ville jag sluta..
det var också skrämmande att sluta med det...
än så länge har det gått bra...
Det finns ju andra mediciner som jag kan ta
om det skulle kännas så...
Jag tror mera på en annan livsstil, lugnet,
inget kött, en man, ingen alkohol, bra sockerbalans!

Däremot är jag väldigt tacksam över elbehandlingen...
känns absolut att den räddade mitt liv.
Vare sig jag nu hade stroke eller inte....
så blev jag av med surret i huvudet, om det sen
var kortslutning eller blödnig eller förälskelse
i en stressad situation.... det kan någon som förstår
ta ställning till.

Tack !