var ute och gick i snöglopp
mötte så ansamlad trupptropp
på avsmalnad vägkant fick
kasta sig i snökammens utlut

“Säg var tog du vägen?
eller är tjutet ditt månne blott,
ett minnessus tillika, av sago-
mund berättad hörsägen?”

- Du ler förnöjt ini din driva
jag skrapar knäna mina
ligger nu så uppå en sten
jag hudflängd är blott
kastad vante uti en dikesren!

“Hur komme vi nu opp?”

- Du får giva mig din tå
så att jag mig häva må
upp ur denna salig röra!

“Så lågt kan jag ej, sänka mig
att jag dig nå med min frusna tå
allt jag kan göra är att lyssna
med ett skratt till din klagolåt
uti mitt snöfyllda öra.”

- Äh far och flyg!
Åh din giriga gam!
Min vinge är bruten!
Nu glappar jag likt truten!

“Istadig adel är ej tadlig
om allmogen förtyna i
sitt smädesdike
vi skratta blott åt allt
vi ej, förstå, hör och ser!”

- Din tadel är så skum
jag förtvivlar här nere
i min stenbrunn!

“… lustigt, mörknar
min dag snart är all
här jag ännu ej
har flugit klart…”

- Anfäkta och anamma!
Jag önskar dig detsamma!

…vad kvittrar du min vän?

Tala med mig än!

*kvitt kvittkvitt kvitt*