Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fullmånen

Nattimma då fullmånen lysa,
Ensam sitta på sängens kant,
Månens sken, av välbehag rysa.
Dess makt är stort. Det är sant.

Hålla pennan i stadigt grepp,
Mumlar, famlar i tanke och ord.
Ord svepa över läpp.
Drömmars horisont babord.

Trots månen besöka,
Ändock således ensam är.
Blicken vandra genom rummet, söka,
Ty kärlekens sjal finns ej här.

Ingen sitta vid sidan tätt,
Med någon sitt hjärta dela
En form av ensamhet sig uppklätt,
Ett halvt hjärta kvar att hela.




Fri vers av Marcus Gabriel Fors
Läst 378 gånger
Publicerad 2012-10-01 20:20

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share






  < Nästa text
< Föregående

Författarens senast böcker
Lejonets Irrfärder
* se alla