På bergets topp, satt Knut regera och orera, om sin snopp vitt var hår och skägg, mot mäktig bergvägg kal av väder och vind Ett par klipphyllor ner satt djärven vis och seg gnagde på en ren ack så hårda ben hoppade upp tog Knuts sista sten Knut som aldrig sparat på sitt krut, böna och bad ska det aldrig ta slut det började med ett skjut nu tog djärvfan min sista sten