Det finns naturligtvis
inte ord för vad det innebär
att förlora sitt enda barn

Men väl ord för att leva
med konst utan möbler


Flickan i hästsvans
fotograferar sig själv
gång på gång

Medan mamman kollar
Facebook på t-banan


Damen med hunden
hälsade med ett hej
som lät som ett nej


Detta jävla mörker
redan i oktober, får mig
att längta bort

Till värme och ljus
trots värmeljusen


När lövträden
briserar i gult och brunt
faller mod mot mark

En vän talar om
sin svåra diagnos som om
den vore helt banal

Att träffa gamla
barndomsvänner kan ha
en helande kraft


Din norrländska
vilsenhet i storstaden
gör mig helt rörd

Ibland blandar jag
ihop mina och dina
problem utan skäl

En gång stod det
på mitt kylskåp att jag
kunde ha fel

Någon vänlig själ skrev till
att jag kunde ha rätt också


Halvmånens vithet
som en spotlight mot
blodig horisont


Dostojevskij sa
att vår mänsklighets
enda lag är medkänsla

Fallna löv lyser
över det mörka gräset
- krasar av is