Dina magra bens
mjuka, ludna skinn
värmer mot
min kalla fot
under täcket
i min inackorderingssäng
en lördagsmorgon, då
svensktoppen spelas.

Vi väntar på
fortsättningen av Livet
och undrar vad som finns
bortom; kanske en Final
i elände och bedrövelse.

Men sedan undergången kulminerat
och det är stilla, kanske Allt
börjar om, igen.

Varje liv, en länk
i en kedja utan
ändar.

Cirkeln sluts och jag får nudda
dina smalben med tårna, igen.