Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensam kvar



Hur,
skall jag ta mej
ur denna fälla?!

Alla gravar är svarta;
Påfågelns fjädrar
skimrar
i grönt.

Lockelsen
uppifrån Berget,
dit du vandrade,
suger i nerver
och hårsäckar

Min brudklänning
är tung
och svart
av allt
kvalsterbajs!

Mascarasvärtade tårar
rinner utför en flickas
kind i teven.
(Jag borde gråtit -
på din begravning. Men, -
tårarna var slut, just då!)

FINNS du än, - någonstans...?

Jag är ensam kvar.







Fri vers av Marianne Räf
Läst 329 gånger
Publicerad 2012-12-11 07:00

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share






  < Nästa text
< Föregående