Likt en vilsen fjäril
i skuggan efter regnet
målar vinden sin höstfärg
vid trädens nakna sken
Pånyttfödd är tanken
hos fria individer
nakna ord på vägen
mot den enda scenen
Likt en dansande fjäril
vid regnvåta marker
står skymningen stilla
och inväntar natten
Nattens flanörer
hittar inte sina klockor
i brännhet gryning
slumrar nakna individer
Likt en fjärils vingar
står staffliet tomt
färgpalettens prickar
går före mot brisen
Tavlorna på utställningen
saknar guld på ramen
pittoreska är vyerna
på den breda linneduken
Likt en bortglömd fjäril
glimmar månen förbi
sländan vid bränningen
har inte mycket tid
Vågorna briljerar
i den tysta morgonen
bort flyger vilsen själ
mot oplöjda marker