Vem var det som ropade
i rymden?
Skygga läppar skälvde;
I bröstet som höjdes
klappar ett ensamt
hjärta.

Mjuka sparrisliknande fingertoppar
trycktes mot rutan,
immig av droppande fukt.
Varma ögon stirrade in
i breda lokaler med
rödglimmande ljus.

Våta blå spår
i snön ledde ut
mot vidderna men
upphörde plötsligt i det vita
i ett sista steg,
utan någon kropp eller kvarleva.

Ljudet var ensligt,
som när en sträng brister
med ekande akustik
i ett djupt rum.
Vem ropade?
Rymden, själv?