Han är den tredje kosmonauten från höger. Lika enkelt sagt som en vandring på mjölkvägens kant. Han spelar saxofon och dricker vodka med sugrör. Spatziba säger han när hon kysser honom. Sedan spelar de poker, äter wienerbröd och talar om Wittgenstein och Freuds alldeles o-egna kokbok. Utanför tickar mörkret och hon frågar vart han är på väg. Då tar han henne i handen och för henne uppåt. Precis dit, säger han och pekar på den plats där gråmännen flätar sina skägg och livstrådarna vävs och klipps av önskehänder. Så fint säger hon och skrattar. Kommer det att göra ont? Då kysser han henne. Inte mer ont än att falla genom bortom. Då skär hon av en bit av sin själ och ger den till honom. Ta den med, säger hon, för de små cellernas skull. Sedan skakar hon ut sina ben över gräset och genom träden viskas farvel and adieu.