En minut och tjugoen sekunder… Nu! Sådan här tystnad kan aldrig vara bra för hjärtat. Det gör för ont. Ohälsosamt helt enkelt.
Så nära men ändå så långt bort. En meter! De sitter ju på samma stol. Okej… Bänk då… Den är för stor. En meter gör ont. Då är det bättre att sitta fyra meter bakom i klassrummet och titta på de lockiga mörka håret i hans nacke.
En meter! Så nära men ändå så långt bort. Varför ska just hon vara den utvalda? Alltid!
Två minuter och trettiofyra sekunder… Han lägger sin han mellan dem på parkbänken. Hon blir chockad och glad. Funderar… Hennes hans faller ner på hans som kramar om den. Tillsammans bildar de precis en meter.