Sånger kommer in
genom öppet fönster.
Himmelsblå gardin
utan något mönster,
fördragen, så fin -
här i mitt gömställe.

Våren, den dundrar
genom all trafiken.
Noijan, den plundrar
de blivande liken
på Kraft, de undrar
varför, där på fiken.

Och, höjer en kopp
med gott kaffe, så hett:
-Nu, är allt på Topp!
Icke saknas här vett.
Håll ut och hav hopp!
Skit i blod, tårar, svett!

Skumma figurer
går förbi, utanför -
i mysko turer --
och inte någon hör
vad som de säjer.
Tycks rädda att de stör!

Farsans pioner
är tjusiga som så.
Å kungatroner
är förunnade få.
Men grå spioner
kommer ingen ihåg.

Tillsammans vi går.
Å stila för andra
hör till vad man får.
Men inför varandra
vet vi var vi står -
- och vart vi skall vandra!

Jag sitter här, nu.
Skall bli ett längesen.
Som i ett Jehu, -
bort försvinner stunden;
Vet ej riktigt hur, -
men jag finns även - sen!

Små fyrar blinkar
för oss på Livets hav.
Framåt, jag linkar
förbi min egen grav.
Står här och vinkar
och skall, snart, ge mig av.