Efter en tids funderingar,ner till vinkällaren beslöt

jag mig för att gå och sortera ut alla tombuteljer,

som låg lite hur som helst.Med flaskpost därpå

sände jag en del av mina dikter,ut på oceanens

vågor som drev iväg dem med vindens styrka

till de fyra väderstreckens länder,mellan de fyra

elementen.Till en obebodd ö en flaska gled iland,

liksom urmodern amöban,en annan in i en klipp-

skreva mellan urberget fastnade,vid indiska oce-

anens strand hittade en flicka en dikt i en flaska,

vindarna förde mina dikter till okända vänner

och stränder,som bildade cirklar,lik ringar i en

vattenpöl,så havsguden själv klev upp ur havet

för att lugna det : " Varför vindar storma så, för-

söker ni liderlige bortskämde ocean,en som mig

ikastad,skaka själen till kaos ?

                                             Sten Wiking 1986-Göteborg