Pilen lämnar bågen, mitt  i  hjärtat  träffar prick.
Amor ! den säkraste skytt, ännu ett offer träffat
på nytt.

Att  kärlekar föder  själar och  dräper dom, med
samma  aptit, våra  unga  hjärtan, här  ej  tycks
förstå.

Den  sköna  älskarinna  som  livet  och döden är,
tillber vi  som  en  gud, samtidigt  som  vi henne
försöker bemästra.

Varsamt  likt skorpioner, parar vi oss, med  stort
tålamod,även om hennes list är oss förmer.

Fången  i  kärleksillusionen, där frihet är en  saga,
man  läser   för barnen, dricker hon  glupskt  upp
vårt  ungdoms vin, medan hon  av gammal  vana
suger ur oss kärlekens blod.

Och likt en vibration på ett spindelnät, din själ du
utbjuder, för den hora du  bjudit människosläktet
att föröka.

Spindeln är arkitekt och som sådan oöverträffbar i
sin tålmodiga noggrannhet,således när all er energi
är slut, efter att spindeln kalasat färdigt, då blåser
vindarna en musik genom era kranier.

Klara sköna tanke som till min  andliga  berusning
rymder ger,satan ska ingen nåd visa här, och Gud
med sin  diktade  barmhärtighet  och obarmhärtig-
het, ska  strax  se att denna gästfria själ, är en av
okända laster härjad,men som bevisligen upptäckt
en ny himmel.

                                                   


Prosa av Notarius publicus:Sten Wiking
Läst 687 gånger
Publicerad 2013-10-31 16:46

Spara bokmärke
Privat textkritik
Skriv ut
Spara som PDF