Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vaggsång för vuxna

Där sitter jag i en stol
mittemot och bara lyssnar
med tomma händer och stumma läppar
med ingenting jag kan göra

och längtan växer att hitta
det lilla barnet inom dig
ta dig i famn och vagga
vagga, vagga, gunga

Där sitter jag i en stol
dina tomma ögon ser rakt in i väggen
och din mun berättar och berättar som en damm
där luckorna plötsligt öppnas

men i mina ögon växer vätan
och i hjärtat längtan att ta dig
i famnen och bara vagga
vagga, vagga, gunga

Där sitter jag i en stol
mittemot när du äntligen talar
så jag sträcker ut min hand
och nuddar vid din kind

så kommer det sig att du hamnar
i knät som en liten unge
lutande mot mitt hjärta
vagga, vagga, gunga

Där sitter vi i en stol
du sover och jag tänker
på hur skört och litet ett människobarn är
även när det växt upp som du

så jag sitter stilla i solen
och låter solstrålar leka
med ditt hår, dina slutna ögon
vagga, vagga, gunga




Fri vers av Åsa Gustavsson VIP
Läst 696 gånger
Publicerad 2006-03-12 17:06

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Eline.P
Ömsint och kärleksfullt skrivet av en sann medmänniska
Detta återuppväcker så många känslor hos mig. men ler trots allt, lite vemodigt – just så har jag ju själv blivit vaggad av Någon som var stark nog , precis som du, när jag i förtvivlan trodde allt var över. Skillnaden – jag finns fortfarande kvar här. Din äkta och på ett sätt hoppfulla skildring griper min själ- du är medmänniska som inte ryggar. Otroligt bra skrivet!
Kram från Eline.P
2006-04-03

  Bodil Sandberg
Så vackert poetat....gungeligung....precis så brukar jag göra med min gubbe när han är sliten o trött....
2006-03-15





  < Nästa text
< Föregående