Glögglaset är tomt
denna midvinternatt
stormen ryter i själen
och hjärtat det slår
du sprang din väg
som bränd av elden
en kontur tonar upp sig
som jag inte förstår

Molnen på himlen
dessa vackra skapelser
seglar där för ögonen
med svedda sorgkanter
står vid balkongräcket
vill hoppa men dröjer
med glögglasen i handen
är vi ordduellanter

Det saknas givna ramar
i ordkriget vi för
vi bryter ner varandra
med psykiska dueller
livet har förbittrats
och skapat djupa sår
ett steg ned till avgrunden
är snart det som gäller

Glögglasen är kraschade
och skärvorna blöder
vi orkar inte mera
när hjärtat svämmar över
vätskan rinner stilla
från attackerande läppar
två människor som älskat
det kärlekslivet söver

Vi går omkring i spillror
av det som var vårt
en outhärdlig avgrund
där själen känns kall
duellen har försvagats
bland skärvor överallt
två ensamma hjärtan
får vandringen på fall