I trädet satt en fågel
och drillade sin sång
Han hade vackra fjädrar
så var det ej en gång

Vid tid för länge sedan
gav Herren livet färg
Med pensel och palett
från toppen av ett berg

Han gav så liv nyanser
till blommor och djur
Och alla vackra fåglar
som finns i vår natur

En del blev vackert gula
och andra de blev blå
Men Bofinken glömdes
hans vingar förblev grå

När alla andra fåglar
fick fjäderskrud så skön
Han till Herren sände
en stilla vädjans bön

Då såg han regnets båge
så fylld av livets fröjd
All färgprakt han fick
och då blev han så nöjd

Nu spelar han med glädje
från trädets gröna gren
När morgonen är tidig
och kvällningen blir sen