Påskplaneten visade sig ha en atmosfär som bestod av fjädrar, en enda ofantlig fjäderdräkt. Djuren fick problem med att landa sin hemmabyggda tvättmaskin på ytan - en yta som planten kanske inte ens hade? Här fastnade ideligen ludd från nya fjädrar på farkosten. Hittills var dock varenda fjäder medgörlig, släppte igenom den brokiga lilla expeditionen, lager efter lager...

På en något hårdare fläck som påminde om mark, där satt ett kors uppspikat. Det pekade i de fyra välkända riktningarna:

Andalusien
Indonesien
Småland
Kalifornien

Vilken väg ville de pröva? Hur de än röstade om resmålet, så fortsatte farkosten att sjunka. Alltså mot Andalusien, fastslog Rävin. Nejnejnejnej, inte för allt smör i världen!!!! Det var ju Småland som stått ristat på bottenplankan, konstaterade Utturn lugnt. Och så kom man ihop sig om de simplaste observationer.

Ju djupare skeppet gled, desto mer överväldigande hördes sorlet från aktiva varelser. Vårt sällsamma sällskap hyste skilda uppfattningar om vilken sorts djur som skulle visa sig hålla den huvudsakliga kontrollen över Påskplaneten. Det måste vara valrossar, menade Utturn. Åt detta hånskrattade Rävin, som visste sig ha känt spår av orangutanger. Månan tyckte sig se grävlingar, emedan dessa borde krypa fram igen såhär års, i jakt på småsniglar, utsäden, okläckta fågelungar m.m. åt sina nyfödda matvrak.

Ugglon skakade road på huvudet åt kompanjonernas jordiska fantasi, ty Hans-Hugo ansåg sig erfara hur allting rörde sig om påskharar, svamlande harar iklädda rosettflugor, och åter galna harar i hundratusental löpandes. Älgän gäspade och föreslog hönor, helt enkelt, eller på sin höjd tuppar. Hönön för sin del trodde på häxor, eftersom fjädedräkten luktade lite vidbränt, fränt och bubbligt.

Emellertid var samtliga ute och cyklade. Det alla andra överglänsande djuret här var en varelse som våra vänner aldrig ens föreställt sig.


Haran Kristina som alltjämt satt instängd i det stora, medsläpade ägget, var sprickfärdig av nyfikenhet. Hon förmådde än mindre än sina resekamrater uppleva denna omvärld på ett direkt, önskvärt vis. Så Kristina fick nu god lust att köra en sång till. Ur sitt gladaste minne plockade hon SOL, VIND OCH VATTEN av Gärdestad, fyllde dess vårvarma element med egen påkommen text. Orden vävde sig sålunda, lika likt som totalt olikt originalet:


[vers A-del]

Ännu ruvar hönor
på guldfyllda ägg

Ännu tuggar ugglorna
på ordstäv ur skägg

En gång under månen
skall lura april

Ännu snurrar danserna
fast vändkors står still


[vers B-del]

Vi ser fridlysta blommor
bredvid stigens symfoni
för jag hör, jag hör allt växa
blott av skär magi

Och lever vi i drömmarna
så finns jag här



[Refräng]

Påsk, pingst och sommar
kan jag nästan känna nu

men det blir som jul
när varje hjärta är du

Påsk, pingst och sommar
gröna löv
och gul säsong
Gud
jag vill ta av mig min kokong
ja, nu
vill jag klä av mig denna sång


Sen tog skeppet definitivt mark, innan hon hann inleda andra versrundan. Precis efter kraschen så krasade det till i hela skalet, en bra bit ovanför Harans vitt uppspända öron. Skärvor av lackerad plåt föll ner överallt utom på henne. Hade Haran blivit kläckt ur ägget nu?!?