Mest älskar jag sånt som tycks vackert men slitet, sprucket och smutsigt.


Näst mest älskar jag sånt som tycks vackert och samtidigt nytt, helt och rent.


Näst minst älskar jag sånt som inte tycks särskilt vackert, men ändå helt, rent och nytt.


Minst älskar jag sånt som icke tycks särskilt vackert och dessutom smutsigt, sprucket och slitet.




Frågan förefaller då bli :

Älskar jag vackerheten mer än slitenheten??

Samt fulheten mindre än helheten??


(Eller känner jag helt enkelt icke mina upplevelser och värderingar tillräckligt väl...?)