Det sägs att befolkningen  på  små  orter  känner alla,
men  den  mer  korrekta  motsatsen  är  att " ingen "
känner  " någon " för  alla  ljuger och lever av sina livs-
lögner, i den ytliga gemenskapens ensamhet, och  när
en främling anländer till ett litet samhälle, är det som
om denne inträder inför  en  domstol, där  invånarnas
misstänksamma blickar  följer  vart  steg, muskeldrag,
min  och andetag  främlingen  tar, och  deras  nyfikna
frågor och spekulationer  om vem det är, varifrån han
kommer, vad han gör och vad  han vill, är som en terr-
orliknande  tortyr, för  dessa  frågor  vittnar om att de
aldrig utvecklats, utan fortfarande lever kvar i sin lilla
kokong av inavel,där ingen utomstående släpps in.
Det kan liknas vid en sektliknande gemenskap där allt
som är främmande betraktas som ett hot,och man före-
ställer sig helvetet sålunda,att alla håller god min i ett
falskt spel och tisslar och tasslar bakom var mans rygg,
och trängs i en lögnväv av förtal och baktal,sneglande,
svartsjukt avundsjukt med anonyma angivelser och hot-
elser,där alla bevakar alla som var och ens fångvaktare,
domare och bödel.

                                           *