Runt de tegelgulröda husen rör sig blygt magra, hungriga vilda kattor.
På La Manga kan det inte finnas många möss

Gårdens regatta saknade helt vind. Segelbåtarna rörde sig millimetervis på håll.
Idag glidflyger fiskmåsarna i den starka vinden.

Eftermiddagens breda silverbrygga förebådar aftonens eldiga solnedgång.

Vi bor vid lagunens kant. Vågorna slår i mörkret. Gatljusen finns vid husen - men saknas mellan husen och pirens restauranger.

Mörkret är kolsvart.

Bakom mycken frustration finns det en ensamhet som jag ogärna vill kännas vid. Fastän jag vet att mötet med människor är en given medicin.

Aftonens meditation handlade om vad som står ivägen mellan mig och livet.

 I höstrusket fann han ett vägskäl

där han måste bestämma sig:

mår jag dåligt eller mår jag bra?

Tänker numera på döden varje dag.
Förvånas över alla år som livet var självklart.
Då framgången lyste om hörnet, där målen blev formade
och hur de drog in i mig i en slags arbetsnarkomani
som sent blev genomskådad.

Idag tar jag verkligen en dag i sänder.
Inser att inget är självklart längre.

Intresset för vad som var före nuet
minskar och liksom ”efteråt” dvs
framtidsperspektivet.

Gud har 99 namn och kamelen det hundrade!

Nuet är Gud sa någon. Det tycker jag är
den bästa definitionen på ett svårsmält
teologiskt problem.

Visst sker det under! Den lame tog sin säng och gick.
Ja, det är ett under att jag överhuvudtaget kan
sitta här och meditera vid tangentbordet.

Vad som inte går att lösa lika lätt är onskans problem
det så kallade teodicéproblemet.

Ont och gott, glädje och sorg, tungsinne och skratt.
Våra kluvna själar…

Äntligen molnbefriad himmel!
Månskäran lyser i solnedgången
Hälften av trädets löv blåste ned igår
Idag är det bara en tredjedel kvar

Marken täcks av guld

Erik Axel Karlfeldt gjorde parodi
genom versraden:
”den vår de svaga kalla höst. ”
Mitt motförslag är:
den höst som de starka kallar vår