Tystnaden trevar i dunklet,
likt en gracil hind, på väg
i en skog av ljud.

Man kan icke rucka på Månen!
Eller-- KAN man?

Svärande älvor i grått,
systrar av Dimma,
komna från mossarna,
svävar in i den svarta
kockens Medvetande.

Nära, nu,- - - Rus av
soldaternas flämtningar, i
Livets stunder - och Dödens.

Han smakar på brinnande ord....

Svaret var en darrande såpbubbla!

En korallröd grevinna
bestämmer sig för att ta sig
igenom hela landskapet; Hon
är beredd med karta i handen.

Vagnarna rullar på, som de
alltid gjort. Regn i Staden.-