Vi tände stjärnorna
och väckte universum
en evighet av väntan
fick se ljuset briljera
tillsammans blev vi varse
den skönhet som ryms
högt där ovan molnen
där evigheten kan agera

Vi såg dem falla
stjärnor genom rymden
på avstånd så vackra
och nyvakna i natten
de ramlade mot jorden
och erbjöd en önskan
två själar där i nuet
ett steg i rosrabatten

Vi drömde oss långt bort
med ljusets invit
plötsligt fick vår kärlek
en annan parameter
den önskan som infriats
vid stjärnornas fall
ett poem för framtiden
av kärlekens poeter

Vi höll drömmarna vid liv
med stjärnors gåtfullhet
och skatten vi förärats
där vid evighetens matta
vi delade en flaska
kärleksvin i nattljuset
så förflöt våra dagar
med att gråta och skratta

(Copyright © ULJO)