Nere vid bäcken sitter hon
med sina gyllne lockar
och smeker vattenytan
med sina små fingertoppar.
Dimslöjorna leker kring henne
i det svaga gryningsljuset
och fåglarna har börjat kvittra
och månen är på väg ner.
Hon ser sin spegelbild i vattnet
och en tår faller på hennes kind,
faller som en pärla mot ytan
och blir ett med alltet.
Sakta föds den nya dagen.
Hon ser upp mot himlen
och ser sig snabbt om.
Så försvinner hon mellan träden.