Tjänstemannen i svart kostym kommer in i rummet, drar ut stolen och sätter sig i en sammanhängande svepande, nästan kroppslös, rörelse som varken är hastig eller långsam. Mittemot sitter en person som nyss har anlänt för detta möte. Tjänstemannen finner sig snabbt till rätta på sin stol, och lätt framåtlutad med händerna knäppta på bordsskivan säger han i en helt neutral ton till personen på andra sidan bordet:

- Përashtatur oseg të vdyesin.

- Sorry?

- Uyunla durmaqua vi ya die.

 - I don't understand.

- Egokitzeko fu dedo hil.

- I'm sorry, I don't understand what you are saying.

- Mopahiangay o mamatay.

- Do you speak english?

- Urutau utargu mate ranei.

 - Parlez-vous français?

- Ikamahanya kapa azto shoa.

- ¿Habla español?

- Öchu iumeghari mab na-anw anw.

- Deutsch sprechen? 

    Tjänstemannen tystnar och tittar med själlös blick rakt in i personen som med svag röst försöker igen:

- Jag är ledsen, jag vet inte om ni förstår svenska, men jag kom hit för att få hjälp med min svåra belägenhet. Jag far väldigt illa sedan flera år. Jag har anpassat mig hela tiden under alla förändringar och klarat det hyfsat under många år, men jag kan inte hänga med längre. Jag har fått en kronisk sjukdom och är utförsäkrad. Min ekonomi rasar. Jag vet inte var jag ska vända mig och fick ett brev från er att jag skulle komma hit.

    Tjänstemannen tittar bara med samma tomma uttryck rakt in i personens ögon. Han reser sig och går ut ur rummet och stänger dörren bakom sig.
    Personen sitter kvar, utlämnad till sin egen förvirrade tystnad.

En stund senare öppnas dörren och en ny Tjänsteman kommer in, men bevärdigar inte personen med en blick. Av den exklusivt mörkblå kostymen att tyda verkar han vara av högre rang än den tidigare.
    Efter att ha stängt dörren, fortfarande hållande i dörrhandtaget, med en något frånvarande blick ner i golvet, mumlar han på ett märkligt sätt långt framme i munnen med en svårdefinierad sydsvensk dialekt:

- Sätt dig ner, Kiri.

- Jag heter inte Kiri!

    Tjänstemannen tittar upp för en kort sekund.

 - Jaså du sitter redan. Förlåt jag såg inte det.

    Överrumplad av den radikalt annorlunda framtoningen hos den nya Tjänstemannen tystnar personen.

- Nu ska jag berätta något för dig, Kiri... och jag vill att du lyssnar... jävligt noga nu, alltså.

    Ett försök till skärpt ton i den mumlande spetsigheten. Men den angeläga ambitionen att låta hårdkokt har inte riktig täckning i Tjänstemannens fortsatta lågmäldhet.
Personen försöker protestera:

- Men jag heter ju...

- Om exakt två minuter och trettiofyra sekunder kommer jag att ha slitit huvudet av dig och pissat ner i halsen på dig.
Tre gånger.
Alltså pissat ner i halsen på dig tre gånger, inte slitit huvudet av dig tre gånger, det hade ju blivit lite konstigt. Man skulle ju i och för sig kunna tänka sig att man slet av huvudet på dig och sedan satte fast det igen och sedan slet av det igen, fast det faller ju lite grand på sin egen orimlighet att göra så. Eller hur?
Nåväl, det här kommer naturligtvis göra... väldigt ont - det hoppas jag du är klar över och införstådd med redan vid det här laget.
Därefter, så kommer jag att klämma och dra, så att sista droppen inte byxan tar. Jag kommer också att skaka den noga så att det garanterat blir torrt och fräscht i byxan.

- Men jag...

- Nu pratar jag om Petter-Nicklas. Alltså min Petter-Nicklas. Inte din, det hade blivit lite konstigt om jag skulle klämma och dra på din Petter-Nicklas, även om det kanske också hade kunnat låtit göra sig.
Hursomhelst.
Därefter, så kommer jag att åka tillbaka till Bryssel.
Eller om det är Davos denna veckan?
Jag måste kolla med min sekreterare. Men sitt kvar så ska jag gå ut och kolla med min sekreterare var jag ska vara i eftermiddag.

    Tjänstemannen öppnar dörren och vänder sig om innan han går ut:

- Men jag vill att du ska veta att du är riktigt jävla pisshuvud. Även om du inte kommer att ha något huvud kvar. Om två minuter och trettiofyra sekunder. Fast nu måste jag gå ut och prata med min sekreterare så det kommer nog ta lite längre än två minuter och trettiofyra sekunder.
Låt säga om tre - max fyra minuter, så kommer jag att ha slitit huvudet av dig.
Och pissat ner i halsen på dig.
Ja, och så vidare, ja du förstår säkert.
Men sitt kvar så kommer jag strax igen.
På återseende.

    Tjänstemannen går ut och stänger dörren.
Kvar sitter personen och lyssnar på stegen som försvinner bort i korridoren.
Personen tittar på sin klocka. Det blir tyst.
En blek färg i ansiktet tyder på att anspänningen är stor.
Blicken är tom.
Tiden går. Personen tittar på sin klocka igen. Det har gått två minuter sedan den andra Tjänstemannen gick ut.
På skrivbordet ligger en tjock bunt papper. Personen plockar det översta. Det är ett formulär med en kort text.
Rubriken överst förklarar: Formulär F:18c - Ekonomiskt stöd för kulturella hänsyn angående eliminerande av störande fågelsång inom småfågelklassen.
Man ska fylla i två fält, ett för hur många träd ("ej buskar") som avses fällas.
I det andra ska man fylla i hur många fågelbon som träden innehöll efter de fällts inom tio minuter ("om denna tidsgräns skulle överskridas tillgodoses ej räkningen av fågelbon, och ersättning kan därför heller ej utgå till bidragssökanden").