Sakta flyter dagen fram
under en gråvit himmel.
Vi är alla barn av rymd.
En oräkneligt stor stam.
Mångfalden blir ett Vimmel,
där ingen är riktigt skymd.

Alla är av nånn sedda.
En del i rampljuset står -
och Världen dirigerar --
samt sjunger, oombedda,
å vickar på sina lår, - -
publiken observerar!

Människan är fantastisk,
flyger genom Skapelsen --
och har sin Television.
Om, hon ej gör nåt drastiskt,
eller förgås av Krigen, - -
kan hon, nog, bli en biljon!

Eller FLERA om man ser
till hela Universum!
Må vi interagera, --
Så, kan vi bli många fler
- i det grandiosa rum,
vi är satta att dela!