Dig vill jag råka!
Så många typer
vill, bara, bråka!
Den känslan stryper...
(Är jag en kråka,
vem som helst nyper
å kan få tråka - -
- - ända till HYPER!?)

Jag vill råka DIG,
som är snäll - som få,
väl behandlar mig,
och som jag får rå
om, - så fattas ej
det där mig, ändå,
som många vill få
förunnat till sig!

Råka dig vill jag!
Så, de orosmoln, -
som skymmer min dag,
drar bort härifrån,
i ett enda tag ---
och sol som var dold
med sitt ljusbehag, -
- åter skina får!

Råka dig, gärna -
jag vill; Det ser ut
som just din hjärna, -
jag behövt, förut!-
HUR skall jag bära
mig åt för att du
min sköna Stjärna -
- ska bli - och det, - NU!?