Vaknat i natten.
Rider på dess flyende tid.
Länge har jag sovit --
mitt i Världens Larm.
Ingen väckte mig, -- man
lät mig sova min ensamhet,-
- medans Livet pågick omkring
med all sin vansklighet. - - - -
Själv, märkte jag Ingenting!

Någon Nåd fanns icke i detta
helvete av förställd Sanning
i Förtryckets Verklighet, som
höll oss nere på botten av
alla systems System, där vi
är, ännu; är kanske vår
Hemvist efter all denna tid -
av kraftmätningar i det
tysta... eller dånande ...

Snart, är det morgon !
Konsumerar tiden, - andas och
dricker vatten, -- väntar på
bättre tid; förmodar att det
är, bara, att ta sig dit!
Vid det här momentet kan jag
inte stanna;- som alltid är Nuet
på Språng emot förnyade
Stunder, som passerar, de med !

Längtar så efter sällskap av
mina fina vänner, som
finns någonstans för mig. --
Jag känner att de saknar
mig, också ! Denna natt
av enahanda isolering - - -
skall förflyttas till ett
förflutet, -- där jag inte
längre är här ! --------