Halmstad
27:e Maj 2004

David,

jag har begravt pappa idag. Pappa är död. Han fick stroke och blev förlamad. De gjorde något fel på sjukhuset så han svalde mat som fastnade i lungorna och han fick lunginflammation av det. Efter en vecka dog han. Drunknade i sig själv.

Det känns som att ett stort svart hål slukat upp alla mina rötter. Jag är föräldralös.
Var i hela världen är du någonstans? Jag måste veta. Hallå...

Du kanske inte kommer att kunna se vad jag skriver för det är skitstora tårar som trillar ned på pappret. Det är så jävla jobbigt. Alla var här. Nästan.
Kyrkan var övermäktigt vacker. Äppelträdens vita blommor och fågelsången. Själaringningen i klocktornet slog sönder hela mig.
Och jag flög i tid och rum och landade i när vi låtsades gifta oss, du och jag. Den där mörka sommarnatten som var så ljum och underbar att jag aldrig kommer glömma den. Du gav mig en ring av ord, PRECIOUS, kommer du ihåg? Du drog ur en sida ur ditt anteckningsblock och skrev så mycket fint och fäste den runt min handled. Det var nästan att jag gjorde en tatuering av det när jag var i Thailand för några år sedan.

Fan, David. Jag hade behövt dig nu.
Allt det där som bara är du.

B som i bedrövad
/Bianca



(Jag tror jag ger detta till Ulrika så hon får ge det till dig)