En groende vilja
jag känner i mitt bröst, -
som en daggig lilja --
- å det är långt till höst!

Klockan går så sakta!
Vart tar tiden vägen?
Man kan eftertrakta
Sommar, så enträgen!

Lillemor väntade
länge på den Rätte!
Till slut, hon hämtade,
dock, sin före Dette!

Han var ringrostig och
behövde dammas av.
Sen, vart det häftig Rock, -
tills båda lagts i grav!

Så illa kan det gå
- att tunga bits av tand, -
'då ej haspen är på!',-
- som Mor säger, ibland!

Det lyser i kvällen
av allsköns blida ljus.
Och, på andra ställen
är folk, nog, i ett Rus.

Själv, sitter jag här med
ingen mer, än mig själv,
nykter, - å minns jag stred
å avfyrade eld ! - - - - - -

Men, vart Bråket ledde -
vet jag, faktiskt, icke!
Som vi oss betedde!!
Lämna Fi i Sticket !