Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Snöpt kärlek - on the Run...


Paranojans ansikte



Vad är det för en bov,
som tar mig till ett Rov --
så det blir stora Skov?

Hen släcker mina ljus.
En mörkläggning, burdus!
Känns som dovaste Rus !

För Anden -- en Censur!
Häv Mörkrets Diktatur!
Tänder en armatur !

Jag är i uselt skick.
I spegeln ger min blick
mig värsta sortens 'Kick'!

Här krävs det, nog, Aktion !
Dock, ej Revolution !
Vilken Kontradiktion !

Jag får -vackert- va´ kvar.
Tyngsta lasset jag drar, - -
- medans folk mig bedrar !

Hör mitt isande skrik!
Vill icke bli ett lik --
i kista, brun, rustik!

Den jag älskar vill ej
ha å göra med mig.
Där har det skitit sig!

Å, därför jag känner
en Längtan som bränner!
Har jag inga vänner ?

Det vore inte gott!
Ansiktet, fullt av flott.
-Vad har Sierskan spått ?











Bunden vers av Marianne Räf
Läst 270 gånger
Publicerad 2015-07-04 00:02

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  ej medlem längre
Rappa rim om ett tufft ämne.
2015-07-04

Marita Ohlquist VIP
Läser och begrundar!
Önskar dig allt gott.
2015-07-04





  < Nästa text
< Föregående