Under isen, ibland !
Försöker komma opp.
Vid morgontimmans rand
tänds så på nytt mitt Hopp !

Kyssts av Dödens blå mun
å nästan sjunkit ner
i en bottenlös brunn -
där man ej hör och ser !

Har kämpat för å ta
mig tillbaks till Livet.
Funnit att det är bra -
inget ta för givet.

Nära jag gått Under
ett stort antal gånger !
Fallit genom grunder.
Änglar sjungit sånger.

Har, väl, nått slags sjuka,
som kräver medicin.
Sjunkit in i mjuka
vågor, som kokain ...

Är glad jag lever, än !
Man må på sig krya, -
liksom för längesen, -
känna vindar, nya.

Å, nu, väntar jag på
att få bli riktigt frisk !
Vill undkomma den grå
Döden, alltför cynisk !