jag gick en dag längs stranden

mållöst vandrandes

då mötte jag en man
en förvirrad man
han flackade med blicken en stund, mötte min blick för en sekund
sen tittade han fort bort. stirrade ner I sanden
men jag forsatte gå, bortåt längs med stranden

då såg jag en man
en ledsen man, som satt och grät I förtvivlan
och när jag gick så mumlade han ner I sanden
ner I en pöl av tårar som om den inte fanns

sen såg jag en lycklig man
en man som hoppade I sanden
lämnandes efter sig bara sina fotspår
sprang han ner I vattnet och försvann

när jag gick vidare längs stranden
mötte jag en underlig man
det var en besynnerlig man
det var svårt att urskilja vad han tyckte eller tänkte
det var som om han var konstant skiftande, aldrig stilla

sen kom jag på vem det var
sen visste jag vilka jag hade mött