Konst är en sysslolös förutsättning att förvanska
allt som är relativt, en meningslös dagdrivarsyssla
när intet annat är gripbart, och en slags ursäkt i
sin existentiella dekadens, och skulle jag ge mig i
våld beskriva det på djupet in i minsta detalj blir
det ingen rolig läsning, där även hårdhudat luttra-
de själar och förnuft blir skakade i sina grund-
valar,någon lär ha angett rådet för den som speglat
verkligheten i sitt sanna väsen att skjuta sig, eller
bli Buddhist.
Den enda legitimitet konsten skulle kunna göra
sitt existensberättigande rättmätigt, är att försöka
beskriva skiten, dvs den realistiska verklighet
jorden, världen och allt liv så som sakernas till-
stånd tilldrar sig i sin existentiella närvaros sanna
sken och det närmaste man hittintills kan komma
i den konsten är Hieronymos Bosch, som skulle
kunnat bli en psykiatrikers mardröm.
*