Det är synd om dig, förlorad  som  du är, i  den
poetiska värld,där du söker förklaring  till  den
värld som omger dig,däri det onda tar det goda.

Den insikt du  erfars  av i poesins outgrundliga
universum är större än din hjärna  kan nå, och  
därför,  på  trots  du  strävar  vidare, vart hän ?
ingen vet  och  inte  minst  du själv, men  giftet 
i din genbanks revoltblod, nerärvd genom  sin
hedervärda  stolthet  från förfäders slagfält rus-
ande  i  ditt  blod, kallar  att  rättvisa  skall skip-
as, till vilket pris som helst.

Kallad ifrån de högre makters medvetande, du
slungar ut kryptiska budskaps pamfletter, i an-
stiftande uppvigling,till revolt mot det orättvis-
as desinformation.

Som  en  Don  Quijote  du  !  larmar  med  din
pennfjäder till lans, som  flyktig  tanke  ej  alls 
kan makternas vindar blidka, och förgäves  er
väpnare, som  ett  barn  talar  med  kloka rena
oförställda ord, du  alls ej  kommer  på tanken
lyssna.

Att bekämpa vindar,vet du! är lönlös möda det,
som ännu ej någon poet lyckats besegra,likaväl
som att uttolka kärlekens irrvägar.
-