Plötsligt en dag så fick jag det
helt utan att jag frågat efter det
helt utan att blivit erbjuden

Ett stick
blodet började bubbla
det gick rakt in i hjärtat
själen, hjärnan

Vissa säger att det är ett läkemedel
andra att det är något farligt

Jag hade inte bett om det
Jag hade inte sökt efter det
Jag hade inte känt ett behov av det
Inte ens en nyfikenhet för det

Livet runt omkring gick som vanligt
Utåt märktes ingenting
förutom ett svagt leende i ett obevakat ögonblick

Jag försakade ingenting
Barn, familj och jobb fick hundra procentig närvaro
och engagemang.

Drogen hade gett mig en ny takhöjd
eller hade den slagit undan fötterna
så att jag låg ner
och därför hade längre till takbjälkarna?

Hade det varit någon mening med allt detta?
Var det någon mening
med att jag plötsligt isolerades ensam i ruset?

Så ovan,
så överrumplad,
så uppfylld
men ändå så tom.

En lek i tjära,
eller en kär lek
kanske till och med något mer

Var tycker man på pause, när allt redan stannat upp?
Hur får man fart, när allt redan går fort?