Där intellektets utsvultna hunger,håller sig vid liv,när orden fastnar i läsarens medvetande,likt flugor i spindelnät,har författaren rört vid läsarens vitala tankecentra,på ont och gott.

När ett författarskaps arkitektur,spunnit sitt nätverk och fångat läsarens intresse,likt flugan fastnat i en spindelväv,och författaren blir fet på bekostnad av läsarna,kan han liknas vid en spindel,giftig och tålmodig,som med sitt nätverk av ord berört och fångat läsaren i sin kokong,där det inte är läsaren som förbrukar författaren,utan författaren som förbrukar läsaren,samtidigt som han befruktar dom.

*