Det hände sig nu en gång som aldrig tidigare hänt och aldrig mer kommer att hända för de av poesins arkeologer som beslutade sig för att avlägga en visit hos  "Hjärnpoesins verkstad"

De blev bemötta av en skrattande mansgestalt som utom allt tvivel var påverkad av någon dekokt.

Därefter drogs ett sammetsskynke undan och mäster själv visade sig.

Han hälsade de litterära arkeologerna välkommen att slå sig ned och smaka på hjärnkirurgens dödskalletårta,

Därefter förevigade han dem till poesins vinkällare med vars årgångsviner väl kunna väcka de poetiska andarna hos den minst poetiske.

Han tog fram en flaska Champfleury Fr 1800-talet vars väl lagrade Bouque't var lagom söt,lagom bitter,sedan bjöd han på en gammal Lautreaumon't och en del okända märken.

De litterära arkeologerna blev efter ett tag så hänförda av vinets poesi att de aldrig mer återhämtade sig och blev sig själva igen,utan tappades upp på butelj.

*