Du ! gåtfulla,hemsökta kvinna,
vän med korpen,
omtöcknad och berusad
av din egen bländande energiska
fantasi,
däri din eldfängda ungdom sveddes.

Djupsinnigt grubblande,
slösaktig och melankolisk,
kastad mellan den dragkamp
av tro och vetande,
förnuft och galenskap,
som slits mellan det
djupaste förakt
och det högsta anseende
som lever
i den märkligaste tillvaro,
blygsammare än dina beundrare
och belackare som antingen vill
eftersträva och stjäla din strålglans
eller befläcka den med sin egen
smuts,
lev du ! i stilla desperation
för det ouppnåeliga outforskade
idealet,med Mona-Lisa- leendet
i ansiktet och ögon som stjärnor.

*