Jan kunde inte släppa tanken på sin förfader som hade varit med om att avrätta häxan, om hon nu var det och han började rota i sin fars arkiv för att finna ledtrådar om vad hon hade hetat, han sprang runt i huset, ner i källaren där han kunde sitta i timmar bara för att rota igenom de olika lådorna med papper, trots att han inte riktigt visste vad han letade efter så blev han besatt av att finna en enda ledtråd om hennes namn. Han hade en tanke som växte sig starkare för varje dag, att ge henne frid i sin grav så att förbannelsen tog slut, det hade börjat med en liten tanke. Här satt han nu i källaren i ett dunkelt ljus bara för att finna en enda ledtråd, vilket han saknade, timmarna rann snabbt förbi och han slumrade till en kort stund, plötsligt kände han en kyla som närmade sig honom, en kyla som brände tänkte han och tyckte sig se en kvinna med en blick som skrämde honom, hennes ögon var fyllda av flammor och hon var tyst, tittade på honom med en anklagande blick. Plötsligt hörde han Johan skrika från övervåningen, han tittade upp mot trapporna genom källardörren och tittade snabbt tillbaka mot hörnet där kvinnan hade synts, det var bara några lådor som fanns där. Det tog inte många sekunder för honom att lämna källaren och springa upp till badrummet där han såg Johan skaka, förde oroligt huvudet framåt och bakåt, något störde honom till den grad att han hade en kris. Han gick fram till badrumsskåpet och kikade in i det, Johans saker hade flyttats och det var sådant som fick honom att bli rädd.

- Du kan hjälpa mig att ställa allting på sin plats. Jan log varmt och tittade på sin son, började plocka upp sakerna, samtidigt som han försäkrade sig om att var sak var på sin plats. - Är det rätt plats? Johan nickade var gång en sak var på rätt plats, annars så skakade han ilsket på huvudet. Det tog en halvtimme att få ordning på badrumsskåpet och ytterligare en halvtimme att lugna ner honom. - Det hade gått lättare om mamma hade varit hemma, eller hur? Johan nickade och tittade på sin pappa med en tom blick.

- Pappa, farfar är här.
- Är farfar här?
- Ja, han säger att du ska hjälpa henne.
- Henne?
- Ja, henne.
- Jag tror jag vet vem jag ska hjälpa, men jag vet inte vad hon heter.

Han log mot sin son, han hjälpte honom med att borsta tänderna. Tänkte att han borde ha insett att Anna arbetade natt den här veckan, hon hade ju sagt att hon gick till jobbet tidigare.

- Pappa, farfar vet vad hon heter.
- Ja, det är ju bra.
- Han kommer att prata med dig.
- Tack, det låter betryggande.
- Han vill att jag sover nu, borsta tänderna först.
- Ja, du ska borsta tänderna och det gör du så bra.

Han satte sig på toalettstolen och tittade på Johan som borstade tänderna, som var stolt över att göra en sådan enkel sak. Stoltheten syntes i hans mörka ögon då han var färdig med det och han tog sin fars hand, ledde honom in i sitt sovrum där Jan bäddade om sin son och berättade en saga som han hade berättat ett flertal gånger nu, den om trollet under bron. Just innan Johan somnade pussade han sin son på pannan, när han skulle gå tittade han mot fönstret, där satt Björn som om han ville skydda Johan. - Ja du, pappa, det är ju betryggande att du vakar över ditt barnbarn.

En stund senare satt han i källaren igen, började rota i hörnet där han hade sett kvinnan efter en lång tid så fann han en gammal dagbok, en kvinna som hette Ewa Oxenstierna hade skrivit den. Han började bläddra i den, hon var inte släkt med häxan, fast det fanns en ledtråd om vem det var. Initialerna E J fanns där, så han hade trots allt en ledtråd. Han visste att det var till att rota i de gamla arkiven och hoppades på att biblioteket hade lite lokal historia om jakten på häxor. Just nu behövde han sova, han var visserligen ledig en vecka, fast han behövde vara där för Johan med. Han gick uppför trappan till sovrummet, tittade snabbt in i sin sons sovrum och han sov lugnt med Björn satt på en gren utanför fönstret, sedan klädde han snabbt av sig och borstade själv tänderna. Initialerna E J svävade liksom framför hans ögon i spegeln, samt dessa ilskna ögon av eld syntes en kort stund. Han tyckte sig höra en kvinnlig röst. - Och du tror att du kan göra något nu? En kylig ton. - Visst, men jag ska få dig att lida i alla fall.

Han log, han svarade stilla. - Så länge du ger dig på mig så klarar jag nog av det.

En stund senare låg han i sängen och bläddrade igenom dagboken, det nämndes kortfattat om häxbränningen, det var inte bara kvinnor som hade bränts på bål, det var kunniga inom naturmedicin som hade bränts, de hade ju varit ett hot mot kyrkans makt. Men det var en kvinna som hade förbannat sina bödlar och sagt att deras ättlingar skulle lida, det var hon som bar initialerna E J, men ingen vågade säga hennes namn rakt ut. Han tittade mot fönstret, kråkan var inte där, fast han tyckte att han hörde sin fars röst igen. - Gå till biblioteket, sök efter Carl Johan Robertsson.

Efter ytterligare några sömnlösa minuter så tittade han upp mot taket, han tänkte på var kvinnans kropp kunde ha begravts, en idé för att kunna ge henne frid trodde han skulle vara att begrava henne anständigt, en frid för hennes rastlösa själ. - Det tror du på? Hennes iskalla röst ekade i skallen, som han tänkte sig hennes röst. Han svarade för sig själv. - Min förfader gjorde något fruktansvärt och det är min skyldighet att avsluta det här. Han vände sig om i sängen och somnade trots ljudet från källaren.

I drömmen såg han högt uppsatta män stå runt en påle där en kvinna var fastbunden, det var tydligen i mitten av sextonhundratalet och en präst var närvarande. Kvinnan stirrade ilsket på dessa män och en man som hade en fackla i handen närmade sig pålen som var full med hö runt foten, kvinnans fötter syntes inte, hon var klädd i en enkel klänning som fattiga kvinnor bar på den tiden, hon var ung.

Männen mässade att hon var en häxa och sa att han inte skulle lägga sig i, medan hon tittade på mannen med facklan, sedan vände hon blicken mot honom när hon sakta pratade till honom, hennes blåa ögon blev fyllda av flammor samtidigt. - Där har du din förfader, han som var min älskare bränner mig nu till döds.

Jan vaknade hastigt och kände svetten rinna, han kände sig illa till mods och hoppades att det bara hade varit en dröm.