Jan närmade sig Eskilstuna och tittade på himlen som var i princip molnfri, bara lite cumulusmoln som seglade förbi mot den ljusblå himlen, han hade åkt tidigt denna morgon när det fortfarande var mörkt, den krokiga Nykvarnsvägen påminde honom om sin barndom och om kurserna på Bommersvik innan han hade lämnat Socialdemokraterna för att ta hand om sin son, det hade varit en gemenskap och samtidigt hade han ansett att de inte längre var socialdemokrater. Jan hade kikat lite extra på skylten till Taxinge, han tänkte att Johan behövde åka dit en dag och skulle föreslå det när han kom hem ikväll, nu syntes den första skylten som visade att avfarten till Eskilstuna närmade sig. Det han inte hade sagt till Jannika är att han hade studerat på Mälardalens högskola och mindes hur han älskade att vandra runt Fors kyrka och Gamla Stan, där en man hade en liten restaurang, det var där han hade lärt sig att uppskatta Sushi, det som hans fru aldrig hade gjort trots att hon var stockholmare ut i fingerspetsarna, det var därför han var förvånad att hon hade accepterat att flytta till Järna långt bort från Stockholms innerstad. Han tänkte inte så mycket på att han lämnade motorvägen och tittade på ishallen på hans högra sida, där han hade varit för att heja på Södertälje sportklubb, laget hade sin plats i hans hjärta även om det gick upp och ner i serierna, han log för han mindes gemenskapen på ståplatserna trots några få bråkstakar som han gärna hade klarat sig utan. Han såg Klosters kyrka på avstånd, tittade mot Frälsningsarméns härbärge för hemlösa när han kom fram till gamla stan och stannade till vid sidan, kikade på det gamla kaféet som låg vid Eskilstunaån, han hade en lust att ta en fika där innan han gick nerför gatan till antikvariet i slutet av gatan, så han parkerade bilen.

En stund senare stod han där framför den enkla disken i glas och en ung kvinna stod där leende beredd på att servera honom. Han tog en kopp kaffe med en leverpastejsmörgås, betalade och satte sig i hörnet, han tittade på det sneda taket och tittade mot dörren i den lilla hallen, en smedja som han kunde besöka om han ville se hur smide fungerade i praktiken, vilket han hade gjort ett par gånger när han bodde i Skogsängen. De röda väggarna vittnade om den tiden då smidet hade varit syftet med huset, vilket Rademachersmedjorna på andra sidan av Eskilstuna centrum vittnade om. Han gillade att det var lågt i taket och smörgåsen var precis lika god som han mindes från sin studenttid. Han bläddrade i Eskilstunakuriren, problemen i Nyfors fanns kvar, men hade tydligen lugnat ner sig något. Han skulle ta en sväng till Fors kyrka innan han lämnade Eskilstuna, han gillade de olika färgerna på den, så han tittade ut över Eskilstunaån mot kyrkan när han lämnade kaféet, underbart läge och församlingshemmet var fortfarande likadant. Han gick långsamt nerför gatan mot antikvariet, tittade på de gamla husen som var butiker i en gammal stil idag och han älskade de gamla trähusen i olika färger på den gamla gatan, han såg det röda huset med skylten antikvariat och hoppades att det var samma ägare som hade det, han hade uppskattat kvinnan som alltid var leende och försökte hjälpa honom med att hitta böcker på spanska, hon hade alltid retat honom. - Varför lär du dig inte franska, för jag har en massa böcker på franska.

Han stod nu framför antikvariatet, en kvinna sysslade med att ordna böckerna därinne, men hon var inte samma kvinna, han tänkte att det måste vara dottern som var där. Han tittade på klockan och öppettiderna, han steg in med en sökande blick och kvinnan vände sig om med ett varmt leende, nästan likadant som den förra ägarens leende.

- Hej, jag hoppas att jag har det som du finner.
- Hej, jag vet inte, men vi kan ju försöka i alla fall.
- Så vad söker du?
- Faktum är att jag var ofta här tidigare när förra ägaren hade antikvariet.
- Du kände mamma?
- Ja, du är hennes porträtt, samma varma leende.
- Tack, hon nämnde en Jan som ofta sökte efter spanska böcker.
- Skyldig!
- Jaha, välkommen tillbaka då. Hon log varmt. - Jag hälsar mamma att du var här.
- Gör det, hon var alltid så hjälpsam.
- Jag heter Marianne, så kalla mig vid mitt förnamn.
- Marianne, jag söker efter en gammal dagbok som min farfar hade lämnat här, jag är desperat, men han skrev i ett brev att han hade lämnat det här.

Jan tog upp det gamla brevet till sin far och visade det för henne, medan hon läste det så tittade han runte på bokhyllorna i den dunkla lokalen. Han förstod varför han trivdes här, böcker hade en lugnande verkan på honom och han gillade antikvariat för de gamla böckernas skull. Belysningen var densamma som för femton år sen och han såg hur Mariannes mamma visade honom de franska böckerna med ett retande leende, hon sade att han skulle lära sig franska. Hon skulle bara veta att han har bott några år i Paris och pratade flytande franska idag. - Madame, vous devriez savoir que je parle bien français aujourd’hui.

Marianne tittade på honom med ett roande leende. - Så du lyssnade på mamma. Du pratar franska idag.
- Ja, jag har bott några år i Paris och nog pratar jag franska idag, fast min spanska är lite rostig idag.
- Så ska du ha några böcker på franska idag?
- Varför inte, men är det möjligt att finna den där dagboken.
- Jadå, jag kan se i mammas lådor i källaren.
- Tack, jag ska se om jag finner någon bok under tiden då.

Hon försvann snabbt i bakgrunden och han ögnade igenom de franska böckerna, Les Misérables hade han länge velat läst på originalspråket så han letade efter Victor Hugo, fann mest filosofiböcker och Le Deuxième Sexe av Simone de Beauvoir fanns där med, men lite längre upp i bokhyllan fanns det ett gammalt exemplar av Les Misérables, han gillade det gamla omslaget som vittnade om ett tidigt artonhundratal, även om den här utgåvan hade getts ut i början av nittonhundratal. Han lyssnade samtidigt efter de lättsamma stegen som hördes från en gammal trappa, Marianne kom tillbaka och hon höll en gammal dagbok i handen.

- Jag hittade en gammal dagbok, en Axelsson från Järnas socken. Det är din förfader?
- Ja, det är min förfader, det finns en sak jag måste ta reda på.

Hon tittade på honom med en nyfiken blick och han berättade om det som hände, förutom detaljerna om de mystiska händelserna. Hon nickade lätt och räckte honom dagboken, hon vägrade ta betalt för det. Han köpte boken av Victor Hugo och de småpratade lite tills en äldre herre steg in, då sade de adjö och han gick smidigt ut medan hon hjälpte den äldre herren med ett varmt leende på läpparna, han tittade en extra gång på henne innan han gick upp mot bron som ledde till Eskilstuna centrum.

En stund senare satt han på bänken vid Fors kyrka, de ljusa färgerna och de gamla trähusen i gamla stan vid Eskilstunaån väckte minnen, han tittade på en liten pojke som lekte med sin syster medan deras föräldrar gick bakom dem, de skrattade som bara barn kunde göra och han njöt av att se dem medan han kikade i sin väska och tittade på den gamla dagboken, han kände att något var på gång och att han gjorde det rätta, även om han anade att det inte var så lätt bara för att han hade funnit dagboken.